Något som jag funderar på ibland är det här med plötslig spädbarns död, det är så hemskt!
Tänk om Hampus skulle drabbas av det?
Dom vet ju inte varför det händer så man kan ju inte riktigt förhindra det heller.
När Hampus ligger tyst eller sover länge då måste jag alltid gå & titta så att han andas, det är jobbigt men man vänjer sig väll med tiden.
Tänk alla mammor (& pappor för den delen) som förlorat sina barn pga psd, det måste vara det värsta man kan vara med om i livet, att förlora sitt barn,
& det gäller ju inte bara psd så klart.
Min äldsta storebror är ju död & jag kan inte ens föreställa mig hur det var för pappa, speciellt för att han aldrig fick sörja, han lärde ju ta hand om oss!
Orkar inte skriva om det här nå mera nu,
jag försöker att inte tänka på det.

//Love, sandra