Skit också

Vafan ska jag göra nu? Så himla svårt. Varför!?!


Fan

Jag har inte mått så här dåligt på över 11 månader.


Mobilbloggar

Nu bryr jag mig inte mer ! Jag skiter it ! Ingenting ska få förstöra den här dagen! Det är en lycklig dag! Nellies födelsedag 18/12-10 <3


Jag blir så less på mig själv

Varför?
Mår skit, typiskt att det ska bli såhär just den här dagen?
Jag borde vara glad nu,åh , jag blir så arg på mig själv.
Dumma dumma depression, varför vill du slå till på den lyckligaste dagen i min bästa väns liv?
Men det man inte vet lider man inte av.
Så det spelar väll inte så stor roll ändå.
Allt börjar bli som förut igen & det gör mig så jävla rädd, jag vill inte att det ska bli så!
Jag känner mig så himla ensam, det är jag, jag & Hampus mot världen.
Hampus, världens finaste lilla kille, det går inte & beskriva hur mycket jag älskar honom.
Jag har väntat hela livet på att han ska komma, & i år gjorde han det, men med förvarning, jag blev chockad, men jag visste att det skulle hända, jag visste det eftersom att älskling sa det, jag visste det eftersom att jag drömde om Hampus innan, min fina kille.
Han ser precis ut som i min dröm, jag visste hur han skulle se ut, så när jag fick se han för första gången på riktigt blev det ingen överraskning, Det var Hampus, min ängel, min son.
Jag måste vara stark för hans skull, han behöver mig.
Jag kan klara av det här, jag behöver bara titta på Hampus så vet jag att jag klarar allt.
Jag älskar när han ler när han får syn på mig, då vet jag att han känner igen mig, ovillkorlig kärlek.
Nu måste jag försöka sova igen & hoppas på bättre tider, jag hatar det här. Snälla natten, ta slut.
//Love, Sandra


Tyst & stilla

Här hemma är det alldeles tyst & lugnt just nu, jag älskar när det är så!
Det är inte så ofta som det händer här.
Det enda ljudet är från mitt tangentbord & mina grannars dumma luftvärmepump.
Hampus ligger & sover så sött, jag skulle kunna sitta & titta på honom flera timmar i sträck,
han är så fin min lilla kille! <3
//Love, Sandra


10 sanningar om mig

ja, anna gjorde en sånhär så jag tänkte att jag också kunde det :)

 

  1. Jag måste alltid lösa sudoku innan jag går & lägger mig annars kan jag inte sova.
  2. Jag kan inte sova om jag inte håller i min mobil & det första jag tittar efter när jag vaknar är mobilen.
  3. Jag föddes med urakut kejsarsnitt & fick en förlossningsskada så jag hör bara med ena örat.
  4. När jag var liten trodde jag att man var tvungen att köpa nya tänder på apoteket efter att man tappat dom.
  5. Jag lärde mig läsa när jag var 5 år, själv, för att jag trodde att man var tvungen att kunna det när man började 6års.
  6. Jag har ADHD & en depression som jag nog aldrig riktigt kommer att bli av med.
  7. Jag vill ha 3 barn.
  8. Just nu vill jag inget hellre än att flytta hemifrån.
  9. Min första kyss var med en tjej så jag trodde att jag var lesbisk men egentligen så visste jag bara inte hur man skulle prata med killar, jag var väll rädd för dom.
  10. Jag är uppväxt i en religiös familj.

 

Det var det :)

 

//Love, Sandra


Det är ju snart jul!

Kom nyss att tänka på att det är jul nästa vecka!
Jag hade på nått vis fått för mig att det var 3 veckor kvar, men så tittade jag på datumet, 13 december, det kan väll inte stämma? eller?
Jo, men visst, nästa vecka är det julafton!
Hampus första jul!
Tiden går så himla fort, man hinner ju inte med.
//Love, Sandra


The Sandra & Anna story- Sandra's version

När jag skulle börja 5an så flyttade vi till en annan stad.
Det var då jag träffade Anna.
Första gången var när jag var & hälsade på skolan & klassen där jag skulle börja, Anna var en av dom som visade mig runt på skolan.
Jag var blyg & Anna var inte alls blyg, hon var galen! Tyckte jag då , jag tyckte också att hon var cool för hon var så energisk att hon nästan studsade på väggarna!
Jag kommer ihåg vad hon hade på sig, det var en matchande kjol & tröja, svart & rosa.
Jag minns vad jag tänkte också "hon vill jag bli kompis med!".
& Det blev jag!
Vi blev "bästisar", ni vet, så som man var då, av och till.
Vi brukade vara hemma hos henne och gå ut & fånga grodor som vi sen byggde hus åt, ni vet sånna där minigrodor, så hade vi dom hemma som husdjur och min pappa blev galen.
Kommer ihåg att vi hade sånna där som hoppar på vatten i burk med vatten bara för att Anna gíllade att lyssna på ljudet från dom, jag tyckte att dom mest var äckliga bara!
Det finns så mycket mer, men skulle ta en evighet att skriva allt.
Iallafall så hamnade vi  olika klasser när vi började 7an, så vi började glida ifrån varandra, jag bytte till hennes klass sen eftersom att alla andra kompisar gick där också.
Men efter ett  tag så började vi vara med olika personer, hon var en av coola & jag var det inte. Men sen så började vi umgås mer och mer igen 2008 & sen så har det varit så, att det har varit vi.
Vi har gjort så mycket dumma saker tillsammans, vi har sovit i lekplatsen på köpis, vi hade med oss massa saker och låg där och skulle sova så kom det en vakt och frågade om vi hade sett några moppepojkar, det hade vi inte så han sa bara "ha en trevlig natt" och gick, vi brukade gå ut i skogen & gömma oss & tjuvröka, vi brukade alltid ta kort tillsammans, vi har hoppat ut genom ett fönster och rymt hemifrån med bara strumpor. Vi festade ganska mycket och höll på, vi var ganska fjortis så.
men så nu i år då.
Jag trodde att jag var gravid så jag köpte ett gravidtetstest & åkte hem till Anna & så gjorde vi det tillsammans.
Anna ville vara den som tittade, det gick ett bra tag innan det blev positivt, man ska ju vänta 5-30 min, och det tog typ 20 min så jag trodde att anna ljög när hon sa "Nej, din stackare! du är gravid!", men så visade hon testet & så började jag gråta, jag fick så mycket känslor, mest var jag väll rädd.
Hon kramade om mig och sa att det skulle ordna sig så sa hon att vi kunde gå ut & gå så vi gjorde det & pratade en hel massa sen gick vi in & pratade med Annas mamma, så dom 2 var dom första som fick veta.
När Anna gjorde sitt test så var hon med mig, hon hade inte fått sin mens så jag fixade test åt henne.
Hon gjorde 2 stycken för att vara säker.
Anna blev jätte arg och kastade iväg testen &vägrade tro på det.
Veckorna efter så funderade hon en massa på om hon skulle göra abort eller behålla.
Först valde hon abort, hon bokade till och med tid för det, men så ångrade hon sig & nu står vi här, jag med Hampus sovandes i sin lilla säng & Anna väntandes på att hennes lilla tjej ska komma ut tíll världen.
Anna Westberg, du vet att jag älskar dig!
Det kommer alltid att vara du & jag.





//Love, sandra


tankar om PSD

Något som jag funderar på ibland är det här med plötslig spädbarns död, det är så hemskt!
Tänk om Hampus skulle drabbas av det?
Dom vet ju inte varför det händer så man kan ju inte riktigt förhindra det heller.
När Hampus ligger tyst eller sover länge då måste jag alltid gå & titta så att han andas, det är jobbigt men man vänjer sig väll med tiden.
Tänk alla mammor (& pappor för den delen) som förlorat sina barn pga psd, det måste vara det värsta man kan vara med om i livet, att förlora sitt barn,
& det gäller ju inte bara psd så klart.
Min äldsta storebror är ju död & jag kan inte ens föreställa mig hur det var för pappa, speciellt för att han aldrig fick sörja, han lärde ju ta hand om oss!
Orkar inte skriva om det här nå mera nu,
jag försöker att inte tänka på det.

//Love, sandra



RSS 2.0